Såhär löser vi krisen inom vårdbranschen

Vårdbranschen är i kris. Vårdköerna är långa, man får inte kontakt med hälsocentralen, jourerna fylls upp, avdelningar stängs och operationer avbokas. Orsaken är bristen på vårdpersonal. Vi behöver lösa krisen och här kan du läsa hur.

Runt jul- och nyår kunde vi följa med hur jourerna i Nyland stockades och ambulanserna köade utanför, eller måste åka ett annat sjukhus. Redan en längre tid har det varit otroligt svårt att få icke-brådskande tider till läkare och ibland får man vänta en vecka på att någon från hälsocentralen ringer tillbaka, fastän det skulle vara frågan om ett brådskande besvär. Vårdgarantin uppfylls inte och många sjuka känner sig desperata. En nära släkting till mig åkte iväg med ambulans mitt i natten och på ett dygn visste vi inte var hen fanns för ingen hann svara i telefon. Vem skall ta hand om oss och våra barn om vi blir sjuka och vem skall ta hand om våra åldringar?

Orsaken till krisen är entydig: det finns för lite personal. Det fattas läkare och tandläkare men främst sjukskötare och närvårdare. Redan då jag började min karriär som sjukskötare år 2004 avbokade vi dagligen barnpatienters operationer för att någon i personalen hade insjuknat. Jag minns (med förfäran!) diskussionerna läkarna gick i operationsavdelningens korridorer då man skulle bestämma vilken operation som skulle avbokas. På knappa 20 år har personalsituationen så småningom blivit värre men under den senaste tiden har vårdbranschens kris blivit ordentligt synlig i samhället.

Orsakerna till att vi har för lite vårdpersonal är dålig lön och dåliga arbetsförhållanden. Tex sjukskötare jobbar heldag för 2700€ i månaden med ett ansvarsfullt, stressande, psykiskt tungt, om ändå givande arbete, efter 3,5-4,5 års studier i yrkeshögskola. Lönen motsvarar på intet sätt utbildningsgraden eller hur ansvarsfullt och yrket är. Man kan lätt jämföra med tex en ingenjör som studerar lika länge på samma yrkeshögskola och tar en examen på samma nivå som kan räkna med minst 1000€ mera lön i månaden, redan från den första arbetsplatsen. Eller med stuvare, som inte har någon utbildning alls och påstår att de inte kan leva på mindre än 3500€ i månaden.

I nuläget är nästan alla vårdavdelningar underbemannade i varje skift pga personalbristen. Det betyder att varje vårdare dagligen måste göra flera personers arbete och det blir väldigt tungt i längden. Vårdpersonalen flexar dagligen och byter och tar extra arbetsturer. Hur skulle du själv orka i arbetet ifall du jobbade heldag och utöver det tog 1-3 extra 8 timmars skift varje vecka?

Vårdbranschens kris behöver lösas och det enda alternativet är en rejäl löneförhöjning. Nu pratar vi inte några procentenheter per avtalsperiod utan om att höja grundlönen rejält, tex så att en nyutbildad sjukskötare skulle få 3500€/månad och med extra utbildning och arbetserfarenhet skulle hen komma upp till 4000€. En löneförhöjning gör inte arbetet lättare eller mindre psykiskt belastande men på lång sikt skulle en ordentlig löneförhöjning hjälpa mot personalbristen. Flera unga skulle söka sig till en vårdutbildning, de som redan jobbar inom vården skulle stanna kvar och vi kunde få hem en del av våra sjukskötare som jobbar utomlands främst för att de får så mycket bättre lön annanstans. Såhär skulle vi få mera personal till våra hälsocentraler, sjukhus och hemvården. Då vårdarna inte längre skulle behöva utföra flera personers arbete skulle de trivas och orka bättre på sina jobb.

I valkampanjer och media har olika lösningar presenterats för att råda bot på vårdarbristen:

Ökning av startplatser
Som en lösning presenteras ofta att öka på startplatserna i olika vårdutbildningar. Detta låter som en bra ide men fungerar tyvärr inte. Startplatserna har redan ökats rejält under de senaste åren men det hjälper inte om den utbildade personalen inte stannar i branschen eller i Finland. I värsta fall utbildar vi (för dyra pengar) personal som sedan jobbar inom någon annan bransch eller flyttar till Sverige eller Norge för att jobba.

Tillägg för extra skift (sk hälytysraha)
Det är viktigt att vårdarna får extra ersättning om de tar extra skift utanför sin egentliga arbetstid. Dessa tillägg motiverar personalen till att flexa och ger ett tillägg i lönen om man tar extra skift. Detta är ändå ingen lösning på personalbristen, tvärtom! Ifall vi pressar vår nuvarande personal till att jobba mycket övertid varje vecka blir de lätt trötta, utbrända och sjuklediga.

Utländsk arbetskraft
Att locka sjukskötare från utlandet är problematiskt. På de flesta avdelningar behöver vårdaren kunna finska/svenska för att kommunicera med patienten och läsa sjukjournalen och läkarordinationer. Vården är inte trygg ifall man inte kan språket. Det är inte heller etiskt hållbart att locka hit personal från andra länder som sedan istället får svårigheter med att sköta sjukvården i sitt eget land. Att utbilda invandrare som bor i Finland till sjukskötare/närvårdare samtidigt som de lär sig finska/svenska är däremot en bra ide.

Assisterande personal
Assisterande personal behövs men de skall verkligen assistera den utbildade personalen, inte utföra vårdarbete självständigt. Det behövs flera avdelningssektreterare, någon som fyller hyllor och beställer material samt ICT-personal. Vårdpersonalens tid skall inte gå till att sköta allt det som ingen annan gör utan till att utföra det egentliga vårdarbetet.

Vårdbranschens kris blir gradvis värre och vi behöver ingripa omedelbart. Vi behöver ett statligt program för de lågavlönade branscherna (dagis- och skolvärlden lider av precis samma problem). Vi behöver rädda vårdbraschen och det kommer att bli dyrt. Vi behöver göra satsningen nu, annars kommer vi att se en nedmontering av vårt välfärdssamhälle och tanken om att vi får den vård vi behöver om vi skulle bli sjuka.